Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra fallet inträffade först den 24 januari 1904.
Denna dag föll på kvällen kl. 8 i Halle a. S. på en
gård, tillhörande ett bankhus, en ungefär fikonstor
sten under bländande ljussken. Den var glasartad som
obsidian.
Dessa moldaviter, även kallade tektiter, äro så
motståndskraftiga mot alla angrepp av förvittring, att
man för dem ännu mer än för järnmeteoriterna kan
antaga, att de äro nedfallna för måhända hundratusen
år sedan. Astronomen kommer härvid på
märkvärdiga tankar. Månens s. k. havsslätter äro övertäckta
med ett stenlager, som en gång måste ha gjutits ur
det inre som ett oerhört lavahav från jättevulkanerna
på vår drabant eller genom sprickor i dess yta. På
många ställen utgå från stora kratrar egendomliga
strålsystem, som vid full jordbelysning glänsa klart
som glas. Strålarna kan man föreställa sig som
uppsprängndingar av månytan, i vilka sedan det flytande
i månens inre har runnit. Detta består sålunda av en
glasartad massa, som, enär månen icke innehåller
något vatten och väl aldrig heller ägt sådant i större
mängder, kunde vara lik moldaviternas massa.
Detta är ju att beteckna som ett vattenfritt vulkaniskt
glas. Vore det sålunda kanske möjligt, att dessa
glaseroliter en gång äro komna till oss från månen.
Teoretiska undersökningar ha icke kunnat förneka
möjligheten av att detta en gång har skett i tidigare
geologiska tidsåldrar. Men lika möjligt vore även, att
i de okända världskropparna liknande tilldragelser
som vi förutsätta på månen, frambragte dylika
vattenfria obsidianer, som sedan liksom de andra
meteoriterna slutligen nådde till oss. Vatten måste ju icke
även på andra världar nödvändigt spela huvudrollen,
som det gör hos oss, och vi kunna t. o. m. för vår
jord tänka oss en period, då vid en några tusen
grader över närvarande genomsnittstemperatur, kiselsyran
hade övertagit vattnets roll och havet bestod av fly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
