Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Grundregler för uppfostran, takt och god ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känner denna dam, bör man, innan man går till
bords, anhålla att få bli presenterad för henne.
När man för sin dam till bordet, bjuder man
henne sin högra arm. När man funnit sin
plats vid bordet, låter man damen slå sig ned
först. Därpå sätter man sig själv och tager
sin serviett. Servietten lägges över knäet och
får aldrig fästas under hakan. När rätterna
bjudas omkring, får man aldrig taga mera på
tallriken, än man kan förtära. Ett berg av
föda ser illa ut. Att begagna kniv är en
förbrytelse. Fisk ätes med två gafflar. Det tillhör
en bordskavaljers plikt att sörja för sin
bordsdam. Man bör påfylla hennes glas,
konversera henne, dock utan att glömma den, som
sitter vid ens andra sida. Men det första
villkoret är och förblir, att man är sin bordsdams
ödmjuke tjänare och läser hennes önskningar
i hennes ansikte och hennes rörelser.
Det är skick och sed, att man skålar med
varandra vid ett glas vin. En dylik invit bör
man aldrig avslå. Det är ohövligt mot den,
som givit inviten till skålen. Man höjer sitt
glas, ser på den man skålar med och bugar sig
lätt, dricker, bugar sig åter och sätter ned
glaset. Sedan värden hälsat gästerna välkomna,
åligger det en bordskavaljer att först skåla
med sin dam. Den, som för värdinnan till
bordet, bör tacka värdfolket för maten. När man
bryter upp från bordet, lägger man servietten
ifrån sig utan att sammanvika den. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
