Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Om vältaligheten och dess betydelse. (Konsten att hålla tal.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vältalare, som någonsin levat — Demostenes
— övade sig i vältalighet genom att vandra vid
det upprörda havet och tala till detta, i det han
försökte överrösta dess brus med sin stämmas
kraft.
All duglighet, vältaligheten häri inberäknad,
är alltid ett resultat av fliten, som åter i sin
tur är en produkt av ärelystnaden. Finnes
ingen ärelystnad, detta fasta beslut att nå
framtidsmålet, vinner man ingenting. Man
sover sig icke till en förmögenhet, och man
uppnår aldrig vältalighet utan övning. Vore
det ingen svårighet att komma sig fram här i
världen, kunde vilken dumbom som helst bli
miljonär och förste bäste lätting få en rik
skörd. Men det är just denna svårighet, som
hindrar den late och likgiltige att lösa den
uppgiften: att skapa sig en förmögenhet och att
bli ärad och aktad genom sin flit och
uthållighet. Det är skillnaden mellan den som vill
fram och den, som vill stanna kvar på den
plats, där ödet placerat honom.
Vältaligheten får man inte förbise, då den
är ett av de bästa vapnen i kampen för en god
ställning. Men för att ett vapen skall kunna
användas, måste det vara skarpt, och
detsamma kan sägas om tungan. Man måste öva sig
i vältalighet, när man är ensam. Man måste
bedriva detta studium på samma sätt, som man
lär sig engelska och tyska. Man måste studera
andra talare. Man måste lära sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
