Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU WALSTRÖM. Ja, tocket missöde...som
kunde riktigt ha blifvit ett öde!
ALENBERG (spetsigt). Ett öde, som kunde ha
blifvit ett missöde, menar väl fru Walström?
(Fru Walström blänger på honom.)
KATTONG. Hvad var det för ett missöde?
FRU WALSTRÖM. Jo, kan ni väl tänka, att
om qväll’n, när vi skulle fara in i hamnen, så
hade stora sjöormen lagt sig i vägen för oss, så
lång han var.
KONJANDER. Stora sjöormen!... Den borde
ha tagit med till expositionen!
KATTONG och ALENBERG. Stora sjöormen!
Hvad vill det säga?
BÄLLIN. Jo, mina herrar, så var det verk-
ligen. Fartyget måste hålla åt sidan för det
hiskliga vidundret; men i mörkret gingo vi för
nära stranden och stannade på grund.
KATTONG. Då&? Nå, såg ni sjelf den stora
ormen, herr Bällin? Hur såg han ut?
BÄLLIN. Jag hade redan gått till kojs; men
hela besättningen såg den.
(Kattong sätter sig och ögnar i några tidnin-
gar under det följande af samtalet.)
KONJANDER. Jag undrar hur han såg ut,
den besten? ä
FRU WALSTRÖM. Åh, han lär ha sett för
faslig ut: hufv’et så stort som riddarhuset i Stock-
holm, sa” akterstäderskan -— för hon såg’en, och
kroppen så lång som Drottninggatan, sa’ hon.
ALENBERG. Syntes hela kroppen på vid-
undret?
BÄLLIN. Styrman berättade mig, att man
såg hur kroppen syntes i långa svarta ringlar,
som lyftes och sänktes med vågorna.
FRU WALSTRÖM. Och en hel rad med ögon
hade han, stora som fönster, sa” akterstäderskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
