Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
visst tusan gör jag det! Men vi ä ju inte före-
nade ändå.
BÄLLIN (knuffar på fru Walström. Half-
högt). Fram med ringen!
FRU WALSTRÖM (visar en Ting). Jag tog
den här med mig, — ifall profeten hade velat
se bevis.
KONJANDER. Jaså, hon har ring med sig!
Det var hin te vara omtänksam.
FRU WALLSTRÖM. Det var bara för att narra
profeten. Jag har visst inte ämnat att truga
mig på någon! Nej Gud bevars, inte alls! (Stop-
par ringarna åter i fickan.)
KONJANDER. Jaså, hon will inte ha mej?
Men om jag vill ha henne då?... för jag lär
väl inte kunna vara utan henne, ändå.
KATTONG. Se så, bror, stå inte och fundera
längre på den der saken; på med ringen bara!
KONJANDER. Nå, så låt det gå då, lilla
gumman min! Vi kan, ta mej tusan, ändå inte
lefva utan hvarann! (Fru Wallström sätter ringen
på hans finger. Han tager henne i famn. I det-
samma kommer Alenberg in och stannar förvånad
i dörren, då han får se deras omfamning.)
Scen 20.
ALENBERG. DE FÖRRE.
ALENBERG (häpen). Hvah!... Hvad ser jag?
— Har hon kommit hit också!
FRU WALSTRÖM (försmådligt). Ja hon har
verkligen kommit hit, lilla herr Alenberg!
KONJANDER. För att hjelpa mig ur det här
eländet, som jag har att tacka dig för. Och
derför kommer hon att heta fru Konjander också,
ska jag säga dig.
ALENBERG (för sig sjelf). Mjuka tjenare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
