Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till vår eld, där han stannade, och så slutade hart
spela och såg leende på oss.
— Hallå, Sobar, är det du! ropade Danila glatt emot
honom. Ty det var han, Lojko Sobar!
Hans långa mustascher räckte ända ner på axlarna och
blandade sig med de bruna, glänsande lockarna, ögonen
lyste som klara stjärnor, och leendet var, vid Gud, som
solen själv! Han satt där i eldskenet på sin häst, som om
de två varit smidda ur ett stycke järn, och glittrade med
tänderna och skrattade. Håhå, jag vill bli fördömd, om
jag inte älskade honom som mig själv, innan han ännu
sagt mig ett ord eller ens lagt märke till, att jag fanns
här på jorden!
Ser du, min falk, det finns sådana människor! De
behöver bara se dig i ögonen, och genast tar de din själ
till fånga, och detta är ingenting nedsättande för dig,
utan du kan tvärtom yvas däröver. Med en sådan
människa blir du också själv som bättre med en gång. Sådana
människor finns det inte många, min vän. Och det är bra,
att de är så få. Funnes det mycket gott här i världen,
skulle man inte anse det för gott längre. Så är det! Men
hör på vidare.
Så säger Radda: "Vackert spelar du, Lojko! Vem har
gjort dig en så fin och välklingande fiol?" Och han
skrattar: "Jag har gjort den själv! Men jag har inte gjort
den av trä, utan av bröstet på en ung flicka, som jag höll
mycket kär, och strängarna har jag tvinnat av hennes
hjärta. Ännu ljuder väl fiolen en smula falskt ibland,
men jag förstår, som du ser, att föra stråken med skicklig
hand."
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
