Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är det ju ofta så med oss karlar, att vi försöker
slå blå dunster i flickornas ögon, så att de inte ska sätta
vårt hjärta i brand, utan själva fördunklas av längtan
efter oss, och så var det också med Loj ko. Men här kom
han inte till den rätta. Radda vände sig bort och sade
gäspande: "Folk påstår, att Lojko Sobar ska vara så
klok och skicklig — men folk ljuger så", och därmed gick
hon sin väg.
— Åhå, min sköna, du har vassa tänder! utbrast Lojko
med blixtrande ögon och sprang av hästen. God afton,
bröder! Jag har kommit för att besöka er!
— Var vår gäst, o örn! gav Danila till svar. Vi kysste
varandra, pratade en stund och lade oss att sova ... Vi
sov tungt. Men på morgonen fick vi se, att Sobar hade
huvudet omlindat med en trasa. Varför det? Hans häst
hade sparkat honom i sömnen, menade han.
He he! Vi begrep nog, vad det var för en häst, och
log i mjugg, och Danila log också. Var Lojko kanske
inte lika så god som Radda? Men det tycktes inte så. Hur
vacker en flicka än må vara, så är hennes själ liten och
trång, och om du också hänger ett pund guld kring
hennes hals, så är det detsamma — bättre än hon kan
ingen vara. Nå, gott!
En lång tid stannade vi på samma plats, våra affärer
gick bra, och Sobar var kvar hos oss. Det var en kamrat,
det! Han var klok som en gammal man och erfaren i
allt och kunde läsa och skriva både ryska och ungerska.
När han började tala, så kunde man höra på honom i
evighet, och man ville aldrig gå och lägga sig. Och när
han spelade — må blixten träffa mig, om det någonsin
2, — G ork i, Konovaloj.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
