Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänar det ingenting till att träda emellan dem — man
blir bara själv krossad. Och så fick saken ha sin gång.
En gång satt vi alla i en krets och talade om våra
angelägenheter. Men så började vi finna det tråkigt, och
då bad Danila Lojko: "Sjung en visa för oss, Sobar, och
muntra upp oss!" — Lojko kastade en blick på Radda,
som låg på rygg icke långtifrån honom och stirrade upp
mot himlen, och for med stråken över strängarna. Och
fiolen började klinga och ljuda, som om den verkligen
varit ett flickhjärta, och Lojko sjöng:
Hej hopp! Hän över stäppen bär
min färd mot himlens rand!
Som vinden snabb min fåle är
och full av kraft min hand!
Radda vände på huvudet och såg sångaren spefullt
skrattande in i ögonen. Han blev blossande röd.
Hej hopp! Så ila raskt framåt
min fåle, tiden flyr!
I mörker ligger än vår stråt,
framför oss morgon gryr!
Vi spränga himmelshögt, hej hopp!
den klara dagen mot!
Dock ryck ej, fåle, i ditt lopp
ned gyllne månens klot!
Han kunde sjunga, han! Det finns ingen, som kan
sjunga så nu längre! Men Radda sade i hånfull ton, som
lät, som om hon silat vatten mellan tänderna:
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
