Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Seså, gråt inte, farfar, sade Lenka i sträv ton, i
det han såg åt sidan. Därpå vände han det förargade,
dystra ansiktet mot farfadern och tillade: Allt det där
har vi ju redan talat om. Jag reder mig nog. Jag kan väl
få plats på någon krog ...
— Där skulle de slå ihjäl dig, stönade gubben mellan
sina tårar.
— Kanske gör de det inte. Och om de inte slår ihjäl
mig, då så... utbrast Lenka med en viss självsäkerhet.
Då ska jag nog ta mig fram. Jag tänker inte kröka rygg
för vem som helst, inte!
Men plötsligt hejdade han sig, funderade en stund och
sade därpå helt sakta:
— Eller också går jag in i ett kloster .. .
— Ack ja, om du kunde komma i ett kloster! suckade
farfadern en smula upplivad och började åter vrida sig i
ett häftigt hostanfall.
Över deras huvuden hördes rop och rassel av hjul...
— Åhoj, färja!... Fä-är ja, åhoj! skar en stark,
guttural stämma genom luften.
De båda samtalande ryckte till och reste sig, i det de
togo upp sina ränslar och käppar från marken.
En tvåhjulig vagn körde gnisslande ner på sanden. I
den stod en kosack med skinnmössan käckt på sned och
munnen öppen för att supa in luft till ett nytt rop, varvid
hans breda högvälvda bröst ännu mera spändes ut. De
vita tänderna glänste i det silkeslena svarta skägget, som
växte nästan ända upp i de vitt uppspärrade och av det
ansträngda stirrandet blodsprängda ögonen. Under den
halvöppna skjortan och vårdslöst över axeln kastade
rocken syntes hans hårbevuxna, solbrända kropp. Hela
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
