- Project Runeberg -  Konovalof /
43

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lenka stirrade ner i vattnet och kände, hur det började
gå runt i huvudet på honom och hur de av vågornas
snabba rörelser tröttade ögonen sömnigt slöto sig.
Farfaderns dova viskningar, gnisslet av linan och vattnets
skvalp sövde honom ännu mer, och han höll just på att
sjunka ner på fördäcket, överväldigad av sömnen, då han
fick en så häftig knuff, att han ramlade omkull.

Han spärrade upp ögonen och såg sig omkring.
Kosackerna stodo och skrattade åt honom, i det de gjorde
fast färjan vid en avsvedd trädstubbe på stranden.

— Va, höll du på att somna? Du är en liten klen
stackare. Sätt dig upp i min vagn, så kan du få fara med
till byn. Sitt upp du också, farfar.

Tackande kosacken med en entonig, gnällande röst,
klängde gubben sig pustande upp i vagnen. Lenka
hoppade också upp, och de åkte i väg i ett moln av fint
svart damm, som kom farfadern att hosta, så att han höll
på att kvävas.

Kosacken stämde upp en sång. Det var en underlig
melodi, ty han högg än av mitt i en ton och slutade den
i en vissling, än började han en strof i recitativ och
avbröt den tvärt för att svinga sig upp i hög falsett. Det
var, som om han lindat upp tonerna likt trådarna från ett
nystan, och slet av dem så fort han träffade på en knut.

Sången harmonierade fullständigt med den ändlösa
stäppen, vilken var lika enformig och likaså här och där
plötsligt avbröts av töckenstrimmor, som svävade i luften.

Hjulen gni^ßlade jämmerligt, dammet virvlade i skyar,
farfadern satt och runkade med huvudet och hostade
oupphörligt, och Lenka tänkte på, att snart skulle de vara
framme vid kosackbyn, och då var det åter att gå och

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free