- Project Runeberg -  Konovalof /
47

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lenka lossade ranseln från axlarna, lade huvudet på
den, och efter att en stund ha stirrat på himlen genom
lövverket över sitt huvud, somnade han tungt, dold för
de förbigåendes blickar av det tjocka gräset och skuggan
av det flätade stängslet.. .

Han väcktes plötsligt av några underliga ljud, som
fyllde den av aftonsvalkan redan avkylda luften. Det var
någon, som grät i närheten — barnsligt högljutt och
ihållande. Snyftningarna dogo ibland bort i en fin
mollton och togo så i igen med förnyad styrka och kommo
allt närmare. Han lyfte på huvudet och såg genom gräset
ut mot vägen.

Där kom en liten sjuårig flicka gående, snyggt klädd
och med ett vackert, av gråten rött och uppsvällt ansikte,
som hon oupphörligt torkade med fållen på sin vita
kattunskjol. Hon gick långsamt, släpande de bara fötterna
utmed vägen, så att hon virvlade upp tjockt damm, och
hon visste tydligen icke, vart eller varför hon gick. Hon
hade stora, svarta ögon, som nu sågo helt förorättade,
sorgsna och fuktiga ut, och små fina rosenröda öron, som
lekfullt tittade fram ur de kastanjebruna flätorna, vilka
oordnat föllo ner över hennes panna, kinder och axlar.

Trots sina tårar föreföll hon Lenka mycket komisk och
lustig ... Hon var bestämt en trotsig liten en! ...

— Vad gråter du för? frågade han och reste sig upp,
när hon kom i jämbredd med honom.

Hon spratt till och stannade, i det hon med ens
upphörde att gråta, men fortfarande sakta snyftade. Sedan,
efter att ha stirrat på honom några sekunder, började
hennes läppar åter skälva, ansiktet förvreds, bröstet höjde
sig, och storgråtande gick hon framåt igen.

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free