Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har tappat... min halsduk! ... Far hade den
med sig hem från marknaden ... den var ljusblå med
små blommor ... och jag tog den på mig . .. och nu har
jag tappat den ...
Och åter började hon gråta, ännu häftigare och
hög-ljuddare än förut.
Lenka kände sig oförmögen att hjälpa henne och
makade sig skyggt undan ett par steg, i det han tankfullt
och sorgset stirrade upp mot den mörknande himlen.
Det gjorde honom så ont om henne.
— Gråt inte... kanske hittar du den igen, viskade
han sakta, men då han märkte, att hon icke hörde på
hans försök till tröst, makade han sig ännu längre ifrån
henne och tänkte, att hon nog skulle få sig ett kok stryk
av sin far, när hon kom hem. Och han tyckte sig se, hur
fadern, en stor, svart kosack, slog henne, och hur hon,
upplöst i tårar och skälvande av rädsla och smärta, kröp
för hans fötter ...
Han steg upp och gick därifrån, modlös och plågad
av sin oförmåga att hjälpa henne på något sätt, men efter
fem steg vände han tvärtom igen och ställde sig mittemot
henne, stödd mot stängslet, och försökte fundera ut något
vänligt och gott att säga henne ... Men hur det nu kom
sig, kunde han icke hitta på något.
— Du skulle inte ligga här mittpå vägen, lilla flicka!
Och så låt bli att gråta, hör du! Gå hem och tala om
allting, som det är. Säg, att du har tappat den . .. Det
är väl inte så farligt? .. .
Han hade talat i låg medlidsam ton och slutade med
ett triumferande utrop, helt glad, då han såg, att hon
verkligen reste sig upp.
4. —
G or ki, Konovalof.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
