Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himlen var i ständig dallring och stäppen flammade än
upp i ett blåaktigt sken och sänktes än i ett kallt, tungt
och tryckande mörker. Stundom lyste blixten upp den
avlägsna horisonten, som tycktes ängsligt vilja fly undan
från det vilda larmet och braket...
Regnet strömmade ner, och dess droppar, som blänkte
likt stål i blixtarnas sken, dolde de gästvänligt blinkande
ljusen i kosackbyn.
Lenka var halvdöd av förskräckelse, köld och en
pinande känsla av skuld, som farfaderns ord uppväckt
hos honom. Han stirrade rätt framför sig med vitt
uppspärrade ögon, utan att ens våga blinka, när det droppade
ner från det genomvåta håret, och lyssnade till farfaderns
stämma, som drunknade i det brusande svallet av vilda
ljud.
Lenka kände på sig, att farfadern satt orörlig, men
likväl föreföll det honom, som om denne plötsligt skulle
försvinna därifrån och lämna honom ensam kvar. Han
makade sig ofrivilligt litet närmare intill honom, och då
han kom åt honom med armbågen, spratt han till, rädd,
att det skulle hända något förskräckligt...
En blixt skar igenom luften och belyste dem, där de
sutto hopkrupna bredvid varandra, genomvåta av regnet,
som strömmade ner på dem från grenarna över deras
huvuden.
Gubben fäktade med armarna i luften och muttrade
alltjämt något för sig själv, fastän nu endast matt och
flämtande.
Då Lenka såg honom i ansiktet, skrek han till av
förfäran ... Vid blixtens blåaktiga sken såg ansiktet alldeles
dött ut, och de rullande ögonen tycktes utan medvetande.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
