Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Farfar lille! Kom, låt oss gå! kved han och lade
huvudet i gubbens knä.
Farfar Archip lutade sig ner över honom, slog sina
magra, knotiga armar om honom och tryckte honom hårt
intill sig, i det han gav till ett gällt, genomträngande tjut,
likt en varg, som fastnat i fällan.
Bragt nästan till vansinne av förfäran vid detta skrik,
slet Lenka sig ifrån honom, rusade upp och ilade som en
pil därifrån med vitt uppspärrade ögon, bländades av
blixtarna, snavade, föll omkull, reste sig upp igen och
sprang vidare rätt in i mörkret, som tätt slöt sig omkring
honom...
Åskan dundrade och blixtarna ljungade allt tätare och
hotfullare. Och regnet strömmade ner, så kallt, entonigt
och svårmodigt... det var, som om det aldrig här ute på
stäppen funnits annat än regnets plaskande, blixtarnas
sken och åskans vredgade dunder.
•K
När kosackpojkarna morgonen därpå sprungo ut på
fältet, vände de genast om till byn igen och försatte den i
allmän uppståndelse, genom att berätta, att de under en
poppel varseblivit tiggaren från dagen förut, och att han
visst blivit mördad, emedan det låg en dolk bredvid
honom.
Men då de äldre kosackerna kommo dit för att titta
efter, visade det sig, att så icke var förhållandet. Gubben
var ännu vid liv, och då de närmade sig honom, försökte
han till och med resa sig upp från marken, men kunde
icke. Han hade förlorat talförmågan och de tårfyllda
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>