Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var inte rädd, bror lille, det går nog! stammade
Gavrila. Jag ... jag håller så mycket av dig ... kom och
ge mig en kyss!
— Ser man på den då . .. Där har du en klunk till!
Gavrila tömde ännu ett glas och hade snart kommit så
långt, att allt omkring tycktes honom gunga upp och ner
som på ett böljande hav. Hans ansikte fick ett enfaldigt
svärmiskt uttryck, han försökte tala, men fick blott ett
löjligt stammande över läpparna. Larmet från de fulla
kroggästerna brusade allt vildare; endast den rödskäggige
matrosen hade somnat på sin plats.
— Kom nu, så går vi, sade Tschelkasch och steg upp.
Gavrila försökte resa sig, men var icke längre i stånd
därtill, utan började idiotiskt småskratta och svära för
sig själv.
— Du tycks då ha fått din beskärda del, brummade
Tschelkasch och satte sig åter på sin plats. Gavrila bara
flinade emot honom och fånskrattade oavbrutet.
Tschelkasch kände tydligt, att denna människas öde låg helt och
hållet i hans hand, att han kunde vrida och vända det
efter behag. Han kunde göra pojken lycklig inom den
trånga ramen av hans bondetillvaro eller slita sönder
hela hans liv som ett spelkort. Medvetandet att äga en
sådan makt över en annan människa beredde honom en
egendomlig njutning. Det gjorde honom ont om den
hygglige gossen, som så oförskyllt råkat i hans vargklor, och
han erfor gentemot honom en viss känsla av faderlig
omsorg.
Han tyckte synd om honom — och på samma gång
behövde han honom. Han fattade Gavrila under armarna
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
