Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett långt band av samma milt glänsande sken tycktes
ringla sig efter den snabbt framglidande lilla farkosten.
— Nå, hur är det med huvudknoppen? ... Värker
det? frågade Tschelkasch godmodigt.
— Förskräckligt! Det bultar i det, som när man
hamrar på stål. Jag ska ta och fukta det med litet vatten.
— Dumheter! Ta det där i stället och fukta dig
invärtes med! Det hjälper fortare än vatten, sade
Tschelkasch och räckte Gavrila sin brännvinsflaska.
— Ser man på — gutår!
Det hördes ett sakta klunkande.
— Det smakar, va? Håll — nu är det nog! ropade
Tschelkasch.
Båten gled åter ljudlöst fram mellan skeppsskroven.
Snart hade den det trånga passet bakom sig och for ut
på öppna havet, vars skimrande yta tycktes förlora sig
i en ändlös rymd.
— Nå, vad tycker du om havet? frågade Tschelkasch
sin kamrat, som drev båten framåt med jämna kraftiga
årtag.
— Jo, det är grant — man blir bara en smula ängslig
till mods, svarade Gavrila.
— Ängslig! Ett sådant nöt! brummade Tschelkasch
hånfullt.
Själv älskade han havet över allting annat. Hans
häftigt uppbrusande, nervösa temperament, som alltid
törstade efter starka intryck, frossade formligen i anblicken
av denna väldiga, gränslösa naturmakt. För honom ljödo
Gavrilas ord nästan som en hädelse. Han satt på
aktersätet vid styret och blickade lugnt framför sig, längtande
att få fara riktigt långt, långt bort på den sammetsglatta
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
