Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böljan. Dess sakta brus ljöd som en sovande jättes lugna
andedrag och fyllde honom med en välgörande känsla av
frid, som luttrade hans hjärta från allt slagg och gjorde
honom till en bättre människa.
— Var har du fiskredskapen då? frågade plötsligt
Gavrila, som lät blicken oroligt glida genom båten.
Tschelkasch for upp ur sitt drömmeri.
— Fiskredskapen? Dem har jag här akter ut...
— Var då? Jag kan inte se något...
I själva verket funnos där inga fiskredskap. Tschelkasch
skämdes över att ljuga för en sådan där pojke, och å
andra sidan var han förargad över, att Gavrila genom
sin fråga stört honom i hans lyckliga drömmeri.
— Ah prat, bekymra dig inte om den saken! for han
ut i skarp ton. Du behöver inte sticka din näsa i allt.
Du är lejd att ro — ro du! Och om du inte tar din tunga
bättre i akt, så kan det gå dig illa — begriper du?
Gavrila lät ett ögonblick årorna sjunka och såg oroligt
på honom.
— Ro, hör du, lymmel! skrek Tschelkasch ursinnigt åt
honom.
Gavrila ryckte till och grep åter i årorna. Bullersamt,
nervöst och stötvis drev han fram båten.
— Ro jämnare! skrek Tschelkasch. Han hade stigit
upp och fäste sin kalla grymma blick på Gavrilas ansikte.
Med framåtböjd överkropp stod han där, likt en stor katt,
färdig till språng. Man hörde det ursinniga gnisslandet
av hans tänder och ett sakta knakande, som tycktes
komma från hans leder.
— Vem väsnas där? hördes en grov röst utifrån havet.
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
