Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke mera på, med vern han egentligen hade att göra,
utan såg i Tschelkasch en likadan bonde som han själv
var, en människa, som genom flera generationers svett
blivit liksom fastklibbad vid jorden och var bunden vid
henne genom sina barndomsminnen, men i självrådigt
trots slitit sig lös från henne och omsorgen om henne och
nu bar det förtjänta straffet för denna skilsmässa.
— Det är alldeles riktigt, bror lille, sade han, alldeles
riktigt! Och se nu bara på dig själv, vad du blivit för
en stackare, sen du inte har gård eller grund... Nej,
broder, moder jorden kan du lika litet förgäta som din
egen köttsliga mor!
Tschelkasch försjönk i ett tyst grubbel... Han erfor en
plågsam beklämning, liksom alltid då hans fåfänga —
fåfängan hos en dristig äventyrare, som ansåg sig själv
för mer än en vanlig simpel vardagsmänniska — blivit
sårad av någon. Och så mycket mer då denne någon
föreföll honom själv som ett obetydligt kräk.
— Dumheter! svarade han barskt. Tror du kanske, att
jag sade allt det där på fullt allvar? Inbilla dig
ingenting!
— Du är då en konstig kropp, menade Gavrila skyggt.
Har jag då talat om dig? Det finns ju många sådana som
du! Herre du milde, hur många olyckliga stackare finns
det inte, som driver omkring i världen! Arma uslingar ...
— Ja, ta nu årorna igen, du! befallde Tschelkasch
honom kort. Endast med möda förmådde han undertrycka
den ström av häftiga okvädinsord, som ville tränga över
hans läppar.
De bytte åter plats, och under det Tschelkasch kiev bort
i aktern, kände han en stark frestelse att ge Gavrila en
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
