Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina fäderneärvda livsförhållanden och bortkastad som
onyttigt skräp.
— Åhoj, vart far vi då? frågade plötsligt Gavrila.
Tschelkasch ryckte till och såg sig omkring med en
tjuvs oroliga blick.
— För tusan, vart har vi drivit i väg? Nå, det gör
ingenting ... Hugg bara i med årorna, vi är snart framme.
— Du har visst suttit och drömt? sade Gavrila leende.
Tschelkasch såg skarpt på honom. Pojken tycktes nu
fullständigt ha återvunnit sin fattning, han såg lugn och
glad ut, ja, nästan triumferande.
— Jag är trött, brummade Tschelkasch, och så blir
man sömnig av den här förbannade gungningen.
— Ja, nog gungar det alltid, instämde Gavrila. Nu har
vi alltså ingenting mer att frukta för det där otygets
skull?
Han sparkade på de stulna balarna.
— Nej, du kan vara lugn. Om ett ögonblick avlämnar
vi dem, och så blir det pengar av... Hm — ja!
—■ Hur mycket? Femhundra?
— Minst så mycket.
— Jo, jag tackar, jag! ... Tänk så mycket pengar!
Det skulle vara något för en fattig stackare som jag. Hej,
då skulle det bli en annan dans av!
— Riktigt på bondevis, va?
— Det förstås! Då skulle jag genast...
Och Gavrila höjde sig till en djärv flykt i fantasiens
rike. Tschelkasch däremot tycktes tämligen nedslagen.
Mustascherna hängde melankoliskt, ögonen voro infallna
och glanslösa, och han såg betryckt och sorgsen ut. Det
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
