Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han spärrade ut de tjocka fingrarna, sträckte armarna
mot himlen och skrek plötsligt så vasst, att det skar i
öronen:
— Och om jag skickar dig till polisen för din
uppstudsighet?
— En tsarens och fosterlandets tjänare till polisen!
röt soldaten och gick emot mäster med knutna nävar.
Denne retirerade, spottande och svärjande — det var allt,
vad han kunde göra, ty det var sommar, en tid då det i
Volgastäderna är mycket svårt att få tag på en bra
bagare.
Sådana scener utspelades nästan dagligen. Soldaten söp,
förstörde degen och spelade alla möjliga marscher och
valser eller "nummer", som han kallade det,
bagarmästa-ren skar tänderna, och jag måste därför arbeta för två,
vilket var föga logiskt och mycket tröttsamt.
Följaktligen blev jag mycket glad, då en dag följande
dialog utspann sig mellan bagarmästaren och gesällen.
— Seså, soldat, sade mästaren, i det han trädde in i
bageriet med ett av belåtenhet strålande ansikte och ögon
glittrande av ett hånfullt leende, seså, soldat, sätt nu ut
läpparna och spela en avgångsmarsch!
— Vad ska jag göra? frågade vresigt soldaten, som
enligt sin vana låg halvfull på degtråget.
— Du ska marschera härifrån, korpral! triumferade
bagarmästaren.
— Vart då? frågade soldaten, anande, att det stod illa
till, och satte ner fötterna på golvet.
— Vart du behagar — mot turkarna eller mot
engelsmännen, ifall du tycker bättre om det...
— Hur ska jag förstå det? skrek soldaten ursinnig.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
