- Project Runeberg -  Konovalof /
159

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deg, ett med deg, som stod och jäste, och ett alldeles tomt.
På vart och ett av trågen föll från fönstret en matt
ljusstrimma. Den väldiga ugnen upptog nästan en tredjedel
av bageriet och runtomkring den på det smutsiga golvet
lågo mjölsäckar. I ugnen brunno långa vedkubbar med
ett starkt sken, och flammorna återspeglades på den grå
väggen, där de skälvde och darrade, som om de utan ord
berättade något. Den unkna luften var genompyrd av den
sura lukten av jäst och fukt.

Det nedrökta källarvalvet liksom tryckte ner en med sin
tyngd, och föreningen av dagsljuset och skenet från ugnen
åstadkom en obestämd dager, som tröttade ögat. Genom
fönstren trängde det dova larmet från gatan, och dammet
rök in. Konovalof såg på allt detta, suckade, och i det
han halvt vände sig mot mig, frågade han i trött ton:

— Har du varit länge i arbete här?

Jag gav honom besked. Så tego vi bägge och sneglade
i smyg på varandra.

— Ett riktigt fängelse! suckade han. Kom så går vi ut
på gatan och sätter oss ett slag utanför porten! . ..

Vi gingo ut och satte oss på bänken utanför porten.

— Här kan man åtminstone andas. Det blir inte lätt
för mig att vänja mig vid gropen där nere ... döm själv,
jag kommer ju direkt från havet.. . Har varit och arbetat
i fiskerierna vid Kaspiska havet.. . och så att med ens
från allt detta vida och fria komma rakt ner som i en
grop!

Han såg på mig med ett sorgset småleende och tystnade
samt började ihärdigt betrakta de förbigående och
förbi-farande. I hans klara blå ögon glänste ett djupt vemod ...
Det led mot kvällen, på gatan var det kvavt, dammigt och

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free