- Project Runeberg -  Konovalof /
160

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bråkigt, och husen kastade långa skuggor. Konovalof satt
med ryggen stödd mot väggen och armarna i kors över
bröstet och lekte med fingrarna i sitt långa, silkeslena
skägg. Jag sneglade på hans avlånga, bleka ansikte och
undrade: vad är väl detta för slags människa? Men jag
tordes icke tilltala honom, därför att han var min förman
och dessutom ingav mig ett slags besynnerlig respekt.

Hans panna var fårad av tre fina rynkor, men ibland
utslätades dessa och försvunno, och jag skulle bra gärna
velat veta, vad han grubblade på ...

— Kom in nu, det är tid att göra i ordning den tredje
degen. Medan du knådar den andra, ska jag blanda till
den, och sedan ska vi kavla ut kakorna.

Då vi vägt upp och delat den ena degen på faten,
knådat den andra och satt jäst till den tredje, satte vi oss
ned för att dricka te, och då stack Konovalof handen in
under skjortan och frågade mig:

— Du kan ju läsa? Läs då det här — och därmed
räckte han mig ett tillskrynklat och nedsölat papper.

"Älskade Sascha!" läste jag. "Många hälsningar och
kyssar sänder jag dig långväga ifrån. Jag har det svårt,
och leds gör jag också och vet inte, hur jag skall kunna
vänta, tills jag får följa med dig eller leva tillsammans
med dig. Det här fördömda livet är mig nu en riktig pina,
fastän jag i början tyckte om det. Det förstår du själv
mycket väl, och jag har också förstått det, sedan jag blev
bekant med dig. Skriv så snart som möjligt till mig, är
du snäll, jag längtar så att få några rader från dig. Jag
hoppas, vi träffas inom kort, och därför säger jag inte
farväl, du mitt käraste långskägg, min egen hjärtevän.

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free