Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vägen för andra. — Vem har väl förbrutit sig mot oss?
Det är vi själva, som förbrutit oss både mot oss själva
och mot livet... för vi har ingen lust att leva och ingen
känsla för oss själva ... Våra mödrar har väl fött oss i
en olycksstund, det är saken ...
Jag blev helt bestört över denna oväntade
vederläggning av mina slutsatser. Denne jätte med de klara
barnaögonen uteslöt sig själv från livet och räknade sig till de
onyttiga individer, som borde utrotas, med en så leende
lätthet, att jag blev rentav förstenad över en sådan
självförnedring. Det var något, som jag aldrig förr träffat på
bland barfotalassarna, som i allmänhet voro lösslitna från
allt, fientliga mot allt och färdiga att fräta sönder allt
med sin ondskefulla skepticism ... Jag hade hittills aldrig
mött andra än sådana, som beskyllde allt möjligt annat
och beklagade sig över allting, men hårdnackat höllo sin
egen person i skuggan, för att den icke skulle tjäna till
ett besvärligt bevis mot deras egen ofelbarhet, och som
sköto skulden för alla sina olyckor på det grymma ödet
och de elaka människorna ... Konovalof åter anklagade
icke ödet och sade icke ett ord om människorna. Till sitt
förfelade liv var endast han själv skulden, och ju ivrigare
jag ansträngde mig att bevisa, att han var "ett offer för
förhållandena och miljön", desto envisare förfäktade han,
att han ensam bure ansvaret för sin sorgliga lott... Detta
var mycket originellt, men det gjorde mig ursinnig. Han
däremot tycktes njuta av att gissla sig själv, och hans
ögon formligt glänste av belåtenhet, då han med sin
djupa, klangfulla röst skrek åt mig:
— Varje människa är sin egen herre, och ingen rår för
att jag är en skurk!
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
