Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och från den mörka förstugan hördes en låg
kvinnostämma, som i en på en gång skygg och fräck ton yttrade:
— Ursäkta . ..
— Vem söker ni? frågade jag, under det Konovalof
satte ner den tomma plåten och förlägen drog sig i
skägget.
— Arbetar bagaren Konovalof här?
Nu stod hon på tröskeln, och skenet av hänglampan
föll rätt på hennes av en vit ylleduk betäckta huvud.
Under halsduken tittade fram ett runt, täckt litet ansikte,
med uppnäsa, gropar i kinderna och röda fylliga läppar.
— Ja, här är han! svarade jag.
— Här är jag! utbrast Konovalof med ett slags
överdrivet bullersam glädje, i det han slängde plåten ifrån sig
och med stora steg skyndade fram till henne.
— Saschenka! hälsade hon honom med en trånande
suck.
De omfamnade varandra, varvid Konovalof var tvungen
att luta sig djupt ner.
— Nå, hur är det med dig? Har du varit här länge?
Är du fri nu? Skönt! Ser du det! Det var ju det, jag sa
dig . . . Nu ligger vägen åter öppen framför dig — gå
modigt framåt på den! sade Konovalof brådskande, i det
han alltjämt stod kvar borta vid tröskeln och höll henne
omfamnad.
— Maxim, bror lille, du får knoga ensam i dag, jag
är tvungen att spela kavaljer. Var har du tagit in, Kapa?
— Jag kom direkt hit till dig .. .
— Hit? Men här kan du omöjligt stanna . .. här bakar
vi bröd och... här är det omöjligt! Vår principal är
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
