Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finkel, en symfoni av dofter, som efter en halvtimmes
vistelse på ort och ställe åstadkom en våldsam huvudvärk.
Men stamkunderna i detta kyffe — tvivelaktiga existenser
utan bestämd sysselsättning — voro vana vid stanken
liksom de vänjt sig vid en massa för andra människor
outhärdliga ting. Och de sutto där dagarna igenom, i väntan
på någon hederlig hantverkare, som kommit i
rummel-tagen, och vars sista slantar de kunde hjälpa till att supa
upp.
Konovalof satt vid ett stort bord mitt i rummet i en
krets av sex stycken herrar i fantastiskt trasiga dräkter,
som sågo ut som hjältarna i Hoffmanns berättelser, och
som lyssnade till honom med aktningsfull och smickrande
uppmärksamhet.
De drucko en blandning av öl och brännvin och åto
något, som såg ut som torra lerklumpar.
— Drick, bröder, drick, allt vad ni förmår. Jag har
både pengar och kläder ... I tre dar räcker det nog. Allt
ska vi supa upp och sen ... är sagan slut! Jag vill inte
arbeta längre och inte heller stanna längre här.
— Nej, det är en usel1 håla, sade en av stallbröderna,
en Falstaffliknande figur.
— Arbeta? inföll en annan och stirrade häpet frågande
upp i taket. Har vi då kommit till världen för att arbeta?
Och de började alla prata om varandra för att bevisa
Konovalof, att det var hans rättighet, ja, än mer, hans
oavvisliga skyldighet att supa upp allt, vad han hade,
och det naturligtvis just i deras sällskap.
— Å, Maxim, är du där! utbrast Konovalof muntert,
då han fick se mig. Kom hit, du din fariseiske bokmal,
och ta dig ett glas! Jag för min del har alldeles glidit iur
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
