- Project Runeberg -  Konovalof /
221

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfället av sångaren. Smickrad av bifallet, vred denne
på mustaschen med minen av en konstnär, som är van
vid publikens hyllning.

— Ta i då! skrek uppsyningsmannen ursinnigt uppe
ifrån kranen. Har ni rostat fast där nere?

— Gasta inte, Mitritsch — då kan du spricka! varnade
honom en av arbetarna.

Rösten var mig välbekant, och jag hade också förr
någonstädes sett denna högväxta, bredaxlade gestalt med
det ovala ansiktet och de stora blå ögonen. Var det
Konovalof? Men Konovalof hade icke det ärr, som på
denne sträckte sig från högra tinningen till näsbenet och
skar den höga pannan mitt itu. Konovalofs hår var ljusare
och icke så smålockigt som dennes, och Konovalof hade
ett stort, vackert skägg, medan denne endast hade ett par
stora hängande mustascher som lillryssarna. Och ändå
var det något så välbekant hos honom. Jag beslöt att tala
med honom om till vern jag borde vända mig för att fa
arbete, och väntade, tills de skulle sluta med pålningen.

— Å-åho-oj! Å-åho-oj! ljöd det i en väldig korus från
skaran, som än hukade sig ned, dragande i linan och än
åter hastigt rätade upp sig, som om de ämnade flyga upp
’i luften. Blocket gnisslade och skakade, och arbetarnas
nakna, solbrända och håriga armar sträcktes upp över
huvudena, följande med linan; musklerna spändes och1
svällde, men den tjugupundiga järnklumpen flög allt
mindre och mindre högt upp, och dess slag mot pålen ljöd
allt svagare. Man skulle kunnat tro, att det var en skara
avgudadyrkare, som i förtvivlad extas sträckte upp
händerna mot sin stumma gud och djupt bugade sig för
honom. De svettiga, smutsiga ansiktena, med det toviga,

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free