Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria luft, han inandats under dessa år. Men tonen i hans
sista ord förrådde, att han alltjämt var samme hopplöse
sökare efter sin stödjepunkt som förr. Tvivlets rost och
grubblets gift frätte alltjämt denne starke jätte, som till
sin olycka blivit född med ett så känsligt hjärta. Sådana
grubblare finns det många i Ryssland, och de äro
olyckligare än andra, därför att den tryckande bördan av deras
grubbel blir ännu tyngre genom deras förstånds blindhet.
Jag såg deltagande på min gamle vän, och liksom för
att bekräfta min tanke utbrast han svårmodigt:
— Jag minns så väl hela den där tiden, som vi
kamperade ihop, Maxim, och allting så som det var. Hur
mycket olika trakter har jag inte sedan dess
genomvandrat, och hur mycket har jag inte sett... Men
ingenstans fann jag något, som passade för mig, ingenstans
fann jag min rätta plats!
— Varför har du också kommit till världen med en
hals, som inget betsel passar på? frågade lillryssen kallt
och tog den kokande tepannan från elden.
— Nej, men säg mig, du, vände sig Konovalof på nytt
till mig, varför kan jag inte vara lugn? Varför lever
andra människor i frid och ro, sköter sina angelägenheter,
har hustrur och barn och allt möjligt annat. . . De
beklagar sig nog också över livet, men dessemellan är de
lugna. Och alltid har de lust att göra än det ena, än det
andra. Men jag — jag kan inte. Jag är bara ledsen på
allt. Varför ska jag vara ledsen?
— Nu gnäller han igen, muttrade lillryssen. Men blir
det kanske bättre, för att du gnäller?
— Nej, det har du rätt i, instämde Konovalof dystert.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
