Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
väl o. s. v. tillhöra kärlekens väsen och ej äro ett
bländ-värk blott.
Så godt som allting i kärlekslifvet är illusion, menar
Hartmann, och därför att missräkningar och lidanden
ibland förknippas därmed, så förkunnar han som en
regel, att kärleken är »en passion, som orsakar mera
smärta än lust, och med denna kunskap är från individens
ståndpunkt stafven bruten öfver kärleken . . Man måste
gifva rätt åt Anakreons yttrande, som lyder:
»Sorgligt är att icke älska,
Sorgligt är också att älska.»
Hartmann kommer till den i sanning förbluffande
slutsatsen: »Om kärleken en gång begripits som ett ondt,
men ändock måste väljas såsom det mindre af två onda
ting, så länge driften består, så kräfver förnuftet med
nödvändighet ett tredje, nämligen driftens utrotning, cl.
v. s. snöpning, om nämligen därigenom vinnes en
utrotning af driften»(!). En radikalare tillämpning af den
kristna asketismen kan man ej tänka sig, och Hartmann
hänvisar ock med kostligt allvar på Matthei 19: 11—12,
där Jesus på lärjungarnes antydan, att det icke vore godt
att gifta sig, säger: »Icke alla fatta detta ord, utan de,
åt hvilka det blifvit gifvet. Ty det finnes snöpingar,
som äro så födda från moderlifvet, och det finnes
snö-pingar, som af människor blifvit snöpta, och det finnes
snöpingar, som hafva snöpt sig själfva för himmelrikets
skull. Den, som kan fatta det, han fatte det.»
Ja, fatta detta den, som kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
