Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja väl minst tusen lass h’öl. Men kungen fick skicka
h’återbud te h’allt främmande, för ’an ’adde ju h’inge
h’öl. H’å h’året h’äfter började fransosen krig mä
tyskarna för di fick h’inte köpa någe h’öl. Dä ’adde
ja supit h’ur – – – men ja bjö’ ju h’också — fast
dä mästa drack ja själv! Så nog ’ar ja drucki h’öl,
H’engström! Ho, ho!
— Dä fan, va Mandus ljuger bra!
— H’engström, dä finns h’en tidning som ’eter
Sanningsvittnet — h’å ’an som skriver h’i
tidningsblana, skriver välan h’i den mä. Men Sanningsvittne
ska h’inte vara namn på h’ett tidningsbla — h’utan
dä ska vara mitt h’ärliga namn h’å min titlaturerning.
Sådan h’är Mandus H’österberg! Den som h’inte tror
dä, ’an blir h’inte sali!
Jag har glömt berätta att Mandus förde rakt
vänsterben. Han hade i ungdomen ramlat ned från en
höskulle en sommarnatt, då man dansade på logen.
Han sökte en flicka som lovat möta honom däruppe.
Han vadade i höet och lockade som en gök och gick
fram i mörkret och såg inte luckan i golvet. Han
trall ned mitt bland de dansande, och hans flicka
skrattade åt honom, där han låg och vred sig i smärtor
— men den följande scenen är väl för naturalistisk —
alltnog — han piskade trots benbrottet upp henne
och gifte sig med henne året därpå. Jag såg henne
för många år sen. Hon var en gammal rynkig käring,
oändligt blid och hennes ögon hängde formligen fast
vid Mandus, där han gick omkring i stugan och stötte
med sitt raka ben. Hon hade fått en läxa och kunde
den utantill. Mandus var en man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
