- Project Runeberg -  En konstig blandning /
12

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fejsack mä på h’ett glas, när ’an ’ar vaknat h’ur sitt
svåra svimningsanfall!» sa ’an. H’å ja geck h’å
skrapade h’ihop dä som fanns kvar h’utå Fejsack h’å
körde ner ’onom på h’en skottkärra te mathämteriet,
h’å där söp vi h’opp mina femti kroner h’å mer te.

En gång blev Mandus rasande på mig. Han var
ombord på min kutter Hellas och vi lågo någonstans
i Norrskärgården. Jag hade nyss skrubbat däcket —
Hellas såg ut som en kronbrud. Kalle Andersson satt
och skurade mina silverknivar med järnfilspån i
sittrummet och var helt upptagen med detta lovliga
hantverk. Gubben Mandus stod lutad över bommen
och ljög något. Jag satt i salongen och läste en tidning
och slängde då och då ett ord till Mandus. Det hela
var med ett ord söndagsfrid.

Plötsligt lade Mandus av en snusmullbänk, som
med stänk och allt såg ut som Ålands skärgård på
kartan — på det nyskrubbade däcket. Jag sade:

— Mandus — när det är så nära till havet — kan inte
Mandus då lika gärna spotta i havet?

— Jasså, H’engström, ’ar ’an blivi gross’andlare
mä kutter? Jaa, dä ska finnas såna jur mä! ’Ar ’an
blivi fin h’å peti vafalles?

Jag svarade intet utan dök längre in i salongen.

I detsamma kom en gammal dyning, bara en svag
välvning, men den var nog för att låta Hellas göra
en liten krängning. Mandus med sitt raka ben
förlorade balansen och gick överbord. Jag såg ingenting
och hörde ingenting på grund av det tillfälliga
sjöskvalpet. Men Kalle Andersson, den underbare
xylografen, skrek: — Albert, opp och rädda liv!!!!

Jag rusade upp. Kalle Andersson höll lugnt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free