Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skalders outgrundlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tåget skulle gå. I sin förstaklasskupé satt Ibsen och
spanade efter sin uniformerade välgörare. Just då tåget
skulle gå, upptäckte de varandra och Ibsen vinkade åt
sin unge vän. Han kom störtande och vördnadsfull fram
till skaldens fönster.
— Ni får förlåta, herr von X., att jag tog
TVÅ snapsar. De voro goda och jag tackar er!
Stationsskrivaren gjorde stram honnör, fylld av glädje
över att ha kunnat förljuva en av världens största
diktares tillvaro i Laxå.
Men när stationsskrivaren några minuter efter tågets
avgång undersökte den av Ibsen helgade möbeln, fann
han att gubben tagit fyra snapsar, två ur varje
flaska — — —
Efter ett par dagar kom Ibsens porträtt i stort format
och försett med denna tillägnan, varmare formulerad,
personligare, djupare känd än någon annan av dem
han tillställt världens storheter.
Nu är stationsskrivaren död. Ibsen också för resten.
Därför kan jag berätta historien.
Men jag inbillar mig att stationsskrivaren ännu på
sin dödsbädd funderade, varför Ibsen skulle behöva
ljuga bort två supar.
Skalder äro icke skalder, om de icke äro
outgrundliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
