Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skärkarlsdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKÄRKARLSDÖD.
Jan-Erik Österman hade en människoålder bott
ensam ute på Högskär, änkling som han var och utan
barn. På långa tider såg han aldrig en människa
utom förstås då han seglade in till Furusund med
fisk. Två bröder hade han, gamla män även de och
likaledes fiskare. Men de bodde inåt skärgården där
det var tjockt med sommargäster och stor trafik.
På ganska länge hade de icke sett Jan-Erik — inte
sen i vintras — och de började undra hur det stod
till med honom.
— D’ä väl bäst att vi tar å seglar ut till’en. Han
kanske ä sjuk. Å ä dä något ättern, så ä dä bäst
att vi får veta var han har’et. Han kanske har gömt’et
så en aldrig får reda på’et.
Nå, bröderna seglade och kommo verkligen i sista
stund. Ty Jan-Erik hade legat svårt sjuk ett par veckor,
och man kan tänka hur det är för en ensam karl, som
ligger i sängen och knappt kan röra en fena. På en
stol inom räckhåll hade han några salta strömmingar
och en liten fläskbit, kalla potatisar och vatten. Och
nu låg han i själatåget, när bröderna kommo in i
stugan.
— Jaha, Jan-Erik, sade Gustav, den äldste, vi sir
att dä lider mä dej. Tala nu om för oss, var du har
nycklarna å sparbanksboken! En hederlig begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0054.html
