Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En uppfinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vet ni inte ett dugg, åt vilket håll
kakelugns-makarn bor?
— Jo någonstans på söder. Bara jag kommer till
Slussen, så hittar jag. Bara jag kunde få tag i en bil
— men jag har inga pengar. Dom är väl stulna kan jag
tro. Kalle Svensson! Kalle Svensson!
vrålade Östlund.
— Tyst, karl! sade konstapeln, nu följer ni med till
vaktkontoret! Inte ett ljud! annars — — —
— Men hör nu, polisen, hickade Östlund, det är
välan inte märkvärdigt att jag skriker, då jag är
vid Norrtull och Kalle Svensson bor vid — — —
Stigbergsgatan, jäklar i asken, Stigbergsgatan
var det! Jaha, en börjar bli gammal och glömsk av sig.
Kalle Svensson! Kalle Svensson!
Konstapeln satte sin stora hand för munnen på
gubben Östlund och fick honom att tiga.
— Förstår ni inte att ni inte kan skrika så det hörs
härifrån till Stigbergsgatan. Det är ju bortåt en
halvmils väg.
— Kan jag inte? Då känner polisen inte gubben
Östlund! Låt mej bara supa in lite luft, så jädrar å
slå larm — — —
— — —
Om en stund befann sig Östlund sittande inom ett
stängsel på närmaste polisvaktkontor i sällskap med
en mängd andra nattvandrare och individer, som sågo
ganska ruskiga ut. Det var flera som skulle förhöras,
och under tiden nyktrade Östlund till nog att inse det
djup av förfall han nått. Hans rus utlöste sig i ett
plötsligt anfall av sentimentalitet och han började gråta.
Med ens var han spik nykter, och när hans tur kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
