Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråsälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men kan inte redaktörn ringa på till Skansen?
Där kanske dom behöver säl? Eller till Uppsala som
förra gången?
Nåväl, jag ringde verkligen på till Skansen och
träffade Alarik Behm i telefon. Han hade ingen
användning för sälen. Jag ringde på till Uppsala. Ingen
där — som jag träffade åtminstone — längtade efter
en säl.
Mattson mulnade vid underrättelsen, strök sälen
över ryggen och sade: — Men titta så fet han är!
Han har späck på sig för många riksdaler. Och
säl-biff brukade redaktörn äta förr i världen.
— Ja, men Mattson, tiderna har förändrats. Varken
Mattson eller jag är samma karlar som för tjugu
år sen.
Sälen snusade och suckade och såg på oss båda.
Det är svårt att pejla djupet i ett själsliv genom så
mörka ögonglober och det är möjligt att sälen icke
förstod vårt samtals innebörd.
Mattson suckade också och sade: — Ja, dä väl
bäst att slakta’n i kväll, då!
— Hör nu, Mattson, släpp ut’en! Tänk, så glad
han blir!
— Ja, men tran och kött? Jag har inte råd med
det. Och arbetet att få honom i båt! Det kostade
svettiga minuter! Ånej, en fattig fiskare är värd sin
betalning!
— Hör nu, Mattson, hur mycket värderar Mattson
späcket till?
Mattson strök sälen över ryggen och klämde på
honom litet varstans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
