Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visbyoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Romin i skallen med dexelns eggsida. Det kunde ha
blivit ett dråpslag, men Romin hade ett kranium av äkta
gotländsk godsighet och det höll, fast såret blev
otäckt.
Min sagesman fyrmästaren, som under sin skoltid
var inackorderad hos Grönlunds, kom hem någon stund
efter den förskräckliga händelsen. Grönlund satt tyst
resignerad och fatalistiskt betonad i en stol och hans
gumma började: — Jo här har varit ett liv, må du
tro. Grönlund har varit full och slagit till Romin med
dexeln — — —
— Kors i Jösse namn, han är väl inte dö?!
— Nej, han släpade sej nyss ner till Söderdahl,
så han lever väl än — — —
Söderdahl var lasarettssyssloman och vaktmästare,
fuskade i läkaryrket och hjälpte dem som inte hade så
mycket pengar att de kunde vända sig till doktorn
själv.
— Ja, sade Grönlund och såg än mera fatalistisk
ut, gjort är gjort, och nu sitter jag bara här och
väntar på att landsfiskal Bergström skall komma och
föra mig.
Föra betyder i detta fall häkta på gotländska.
Men dagen därpå kom Romin igen med ombundet
huvud och återtog arbetet i valvrummet, dit han alltid
längtade, ty dit kom glatt folk ibland med pluntor och
sjöng och dit kom stadens fyllkäring, när hon var
på spritstigen. Det var moster Hellström —
Fyll-Hellströmskan som hon gemenligen kallades, snygg
och proper fast med litet pussigt ansikte, ty hon söp
ofta och blev lika ofta förd till finkan av polisen,
följd av stadens pack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
