Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryckte — jättestark som han var — upp dörren till
väntsalen och ville komma in i expeditionsrummet.
Men pappas järnbom tog emot. Min far hade
naturligtvis vaknat vid förstörandet av väntsalslåset och nu
frågade han något yrvaken, vem det var som ville
något så tidigt.
— Det är Jonson, jag vill nödvändigt tala vid
inspektorn. Det är viktigt!
— Vänta ett ögonblick, tills jag får byxorna på
mig, sade min far, som icke hade anledning att
misstänka något vansinne hos socknens högst betrodde
man. Jonson ruskade på dörren och krävde snyftande
tillträde. Det var allvarsamt och nödvändigt, det han
ville. Min far, som alltid velat hjälpa i nödens stund,
sprang upp ur sängen, drog ifrån järnbommen och lade
sig igen i sin lya.
— Inspektorn, jag måste telegrafera till himlen!
Min far fattade ögonblickligen galoppen och med
det lugn som är honom och hela hans familj eget,
svarade han:
— Naturligtvis skall Jonson få telegrafera till himlen,
men låt mig klä på mig litet först! Låt mig gå upp
och ordna det! Klockan är ju inte så mycket och
ingen är vaken på linjen än.
Möjligen kunde min far inte låta bli att titta åt höger,
åt pistolen, den hängde på väggen. Den vansinnige
observerade blicken, kastade sig över min far i sängen,
lade sig på honom, grep honom med jättestyrka i
armarna och sade: — Jag vet att inspektorn har vapen,
men det sköter jag om! Bråka inte! Pistolen sköter
jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
