Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En språngmarsch för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min konstförfarenhet på området. Å dä kostar
ingenting, ättersom Lind ä ve järnvägen.
I detsamma viskade en ond ande i mitt öra att jag
borde göra ett experiment med banvakten, därför
att han var mormon och såg lömsk ut. Jag tog
fram grejorna och gjorde fast koppartrådarna i
respektive skruvar.
— Var värker dä som värst?
— Dä värker i hela huvet, änna som dä sulle gå
i tusen bitar, sade Lind.
— Då ä dä bäst att Lind tar å stoppar in den här
zinkrullen så långt in i käften han kan. Å bind
ylleduken för, så att han inte spottar ut rullen när
elektrisen börjar, för dä måste hålla på en bra stund
innan dä verkar, sade jag med tonen av en gammal
regementsläkare, lugnt och bestämt.
Lind stoppade in rullen i gapet och band schalen
stadigt för munnen.
— Jaha, dä blir nog bra så där, sade jag.
— Ta nu den andra rullen med båda händerna å
håll stadigt! Ä dä klart? Nu börjar vi!
Batteriet var nyss omsett, strömmen var den
starkaste som kunde åstadkommas på
Nässjö—Oskarshamns järnvägstelegraf. Jag tryckte ned Morsenyckeln.
När jag nu efter så många år påminner mig
situationen, verkar den Sing-Singfängelset i Newyork och
en avrättningsscen.
Och det blev en katastrof! Linds ögon stodo på
skaft ur huvudet och han blev kritvit i det lilla man
såg av ansiktet, Han dråsade i golvet så lång han var.
Jag trodde att han dog och släppte nyckeln.
Han låg alldeles stilla. Jag rusade fram och knöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
