- Project Runeberg -  En konstig blandning /
134

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En språngmarsch för livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag var rädd att min vita skjorta skulle synas och
tryckte som en hare, medan jag spanade åt stranden
till. Kom då inte Lind? Alltså kunde han inte ha sett
att jag gav mig ut på gungflyt. Jo, nu kom han fram
ur skogen skuttande bland enbuskarna — och rakt ned
på mina spår! Skulle han våga sig ut! Hjärtat ville
stanna i bröstet.

På stranden hejdade han sig en sekund, sprang åt
höger, åt vänster, knöt nävarna mot himlen och svor
så det ekade över gölen. Han var tydligen alldeles
galen.

Och säkert hade han sett mina spår bland
starrtuvorna. Plötsligt gav han sig till att skära en enpåk
och sprang så tillbaka in i skogen. Men om en stund
kom han fram och tittade igen, stack med påken i
gyttjan och skakade på huvudet. Så satte han sig ned
på en sten med huvudet i händerna och tycktes
fundera. Han satt där en evighet, syntes det mig. Vad
ämnade han företa sig?

Nu reste han sig och hade säkerligen fattat ett
beslut. Han började gå längs stranden för att om
möjligt hitta någon användbar stig ut till holmen där
jag låg. Men han kände inte trakten, ty han var
från en annan socken och kunde icke veta, att den
väg jag tagit, var den enda möjliga. Han tänkte
tydligen gå runt gölen. Jag såg honom ibland skymta
bland buskarna. Men vägen runt var mycket besvärlig
och från andra stranden var det dubbelt så långt till
holmen som från den strand jag lämnat. Jag beslöt
alltså vänta, tills han hunnit gå halva gölen runt. Där
måste han i alla händelser stanna, ty där var gölens
utlopp till den lilla sjön längre bort. Om jag då sprang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free