- Project Runeberg -  En konstig blandning /
149

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det måtte ha varit ett särdeles festligt tillfälle, ty hela
Pariserplatz var laddad med folk och längs Unter den
Linden hindrade en poliskordong människorna att
tränga sig ut på gatan. Jag hoppade ur bilen, trängde
mig brutalt fram genom folkmassan och hamnade
efter mycket besvär bakom en poliskonstapel, som
bredbent och myndig stod där och höll kamraterna
på båda sidor i hand. Nu hördes musiken. Den
närmade sig. Folk trängde på. Jag hade svårt att röra
armarna och att sköta min cigarr. Men i samma
ögonblick musikkårens första led passerade mig, tände jag
fnösket på en väldig gräshoppa, lät den falla på gatan
och sparkade ut den mellan konstapelns ben. Intet
observerades, musiken slog lock för öronen, konstapeln
och hans kamrater, allt folket stirrade fascinerade rakt
fram på de blänkande instrumenten, plymerna, guldet,
glittret. Ingen tänkte på gatan, där min gräshoppa låg
mitt i musiken, trampad och illa hanterad. Den
exploderade först i tredje ledet från sista ledet räknat. Men
den exploderade som en god och glad gräshoppa —
två kraftiga gevärsskott på gatan — så hoppade den
upp i luften och avsköt två till — musiken tystnade —
man skrek kommandoord, så fyra skott igen nere på
gatan. Musikanterna hoppade som känguruer, medan
den lilla gräshoppan skötte sin uppgift oklanderligt.
Men någon officer i den efterföljande truppen måste ha
upptäckt att ingen egentlig fara förelåg. Och jag
beundrade verkligen den snabbhet, med vilken
paraden återgick till ordning.

Runtomkring mig skrek folk och undrade. Jag
frågade konstapeln framför mig, vad som stod på, vad
som hänt. Men hans ansikte uttryckte ett sådant djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free