Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livjägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var inte lätt och att gå ensam i främmande
land utan att kunna språket, därtill i en trakt med
kolossala avstånd mellan byarna och uppmanad att
uppträda mycket bestämt, om jag mötte annat
folk på jaktstigen, är inte något stort nöje. Jag började
längta att få känning med kamraterna och skrek
hallå, men ingen svarade. Jag var ensam i en skog i
hjärtat av Ryssland.
Det blev allt sumpigare och för länge sedan hade
vattnet gått över skoskaften. Jag var genomvåt, och det
såg ut, som om träsket skulle övergå till sjö. Jag
funderade på att göra helt om. Ingen svarade på mitt
hojtande. Dimman tätnade. Jag tyckte det hela började se
tråkigt ut.
Plötsligt hördes en röst — två röster alldeles
bredvid mig. — »Stoj»!
— »Stoj»! Jag kom ihåg från Fältskärns berättelser
att det betyder halt!
I ett busksnår stodo två ruskigt klädda individer
med soldatmössor. Den ene siktade på mig med ett
gevär.
Jag hann inte bli rädd, men något om rån och
mord flög genom min hjärna. Men i samma ögonblick
kom jag ihåg, att jag blivit uppmanad att uppträda
bestämt och fullkomligt automatiskt spände jag upp
båda hanarna på Nikolai Nikolajevitschs fina bössa och
tog sikte på mannen, som siktade på mig.
Knäppningarna läto ganska allvarligt och hemskt i skogens
tystnad.
Ja — där stodo vi och siktade på varandra några
sekunder. Egendomligt nog var jag absolut lugn. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
