- Project Runeberg -  En konstig blandning /
167

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livjägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så småningom återförenade vi oss med
jaktkamraterna. Men det blev ingen storjakt den dagen. Två
morkullor och en hare var resultatet. Det började regna
och vi gingo tillbaka till vår tschajnaja. Staróstin hittade
vägen utan kompass.

I tschajnajan upprepades samma skådespel som
kvällen förut. Nya forbönder togo in där, Boris
Gregorjevitsch spelade balalajka, man drack te och fickflaskorna
gingo runt, det sjöngs och dansades, tills vi somnade på
ny halm med samma loppor i. Men innan sömnen kom,
lågo vi och talade om Ryssland och om den gamla
och den nya tiden. För Staróstin stod storfurst Nikolai
Nikolajevitsch som idealet av människa, en man, en
furste i varje tum. — Jag vet att hela världen för
övrigt kallar honom ett vilddjur, en djävul, men detta
är oriktigt. En sådan husbonde till finns inte i världen.
Mig har han givit ett hus och kläder och bössor. Och
en sådan jägare han var! Han kunde gå i skogen!
Han kunde nästan trötta ut mig, mig, Dmitri Staróstin,
som ingen annars kan trötta ut.

Nästa dag blev en idealisk jaktdag — sol och ljumma
vindar. Trettio morkullor, fyra harar och en räv skötos.
Den furstliga, döva och blinda rapphönshunden var
höjd över både beröm och tadel och stövaren skötte
sig som om den varit småländsk.

Mitt i en tät granskog stötte Staröstin och jag
på ett brännvinsbränneri. Man hade huggit bort skogen
i en cirkel med tio meters radie och murat upp en
spisel. Tydligen hade en massa folk varit sysselsatta
där och givit sig i väg vid vårt annalkande. Ty de
hade ej hunnit släcka elden riktigt, men hade hällt
ut dranken ur den jättestora järnpannan. Kläder och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free