Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Näcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske länsman också och fånga alla rövare, med vilka
hans fantasi befolkade skogen.
Lasse åt. Det bar emot, men han sockrade skyfall av
den söta snön på hallonen och åt, åt, åt! Och mjölken
var nästan grädde! Han var i paradiset.
*
— Bevare mej! sade jungfrun. Sitter inte
Lassepojken och sover vid bordet!
Där satt Lasse med näsan i den tomma tallriken.
Hallonkarotten och sockerskålen voro tömda.
— Bevare mig väl för allt i världen, magen är som
en trumma på pojken. Det går aldrig väl!
Och hon tog resolut den sovande storätaren och bar
in honom i sängkammaren, klädde av honom och
stoppade ned honom mellan lakanen.
— Går detta väl i natt, så är det ett underverk,
sade hon. Och Gud tröste mig för frun!
*
Men i soluppgången vaknade Lasse, klädde på sig
tyst som en ande och gick ut i vedboden där han hade
sina skatter förvarade, det goda tallspöet, krukan full
med jättelik glänsande och »livad» daggmask, revarna
av hästtagel och gäddsnärjorna av mässingstråd.
Han gick den välkända stigen genom pelarskogen.
Solen sken på talltopparna, daggen glittrade i ljungen.
Det bar över berg och backar, hagar och ängar, där
blommorna just vaknade och sträckte på sig. Hans
bara små fötter voro härdade och som av stålfjädrar.
Han kände icke barrens styng eller tallkottarnas
hårdhet. Han var en liten vilde som passade väl i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0194.html
