- Project Runeberg -  En konstig blandning /
201

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pengar för späck numera, åtminstone mycket litet. Och
det var ingen idé att gå ut i skälisen, när man i
alla fall hade sommargäster, som betalade för stugan
mycket mera än man hade kunnat tänka sig från
början. Rospiggarna blevo rika och började försumma
fisket och framför allt skälfisket. Deras grovkalibriga
gevär med underbara kolvar rostade på väggarna och
man började glömma konsten att på hundra stegs
avstånd sätta en kula just mitt i förra skottets kulhål.

Men gubbarna, de gamla skäljägarna, hade inte
glömt sin konst. De kunde sköta is. Detta att reda sig
i isen under alla förhållanden är något högt och
storartat. Isbåten var också raffinerat byggd och dess köl
var en kurva så styvt avvägd, att den egentligen inte
besvärade, ty den rörde isen bara med några tum.
Sex man voro vi — tre på var sida med dragremmar
över axlarna och beredda till allt. Före oss gick
hövdingen, chefen, den erfarnaste, och skötte om kursen.
Och när vi kommo in på blåis — den sistfrusna, kanske
bara nattgamla isen, gällde det att ta försprång och
komma så långt ut som möjligt — och i sista
ögonblicket hoppa ombord för att sedan börja vränga
sig fram, bryta sönder den sega isen och använda
båtshakar och åror tills man kom till fastare underlag.
Kanske kunde man gå lugnt någon timme, men utåt
havet lågo brunnarna, öppet vatten av några
kvadratmeters yta eller en några meter bred spricka i isen,
som man inte kunde gå omkring, utan måste klara.
I dessa brunnar låg alfågel och ålkråkor som en
gröt — det var liv och sång och kackel — och när de
delvis lyfte och delvis döko, stannade vi, och det
kunde hända att någon gubbe tog en åra och slog ihjäl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free