En konstig blandning / 209 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Engström ä inte så dum, fast han ä ifrån stan,
sade Österbom. Ja, vi kryper framåt, men när ja
ger befallning så skjuter vi bägge två. Skjut han,
Engström, te vänster, så skjuter ja te höger.

— All right, Österbom, men vi ska dröja med
skjutningen.

En väldig ståte reste sig iakttagande.

Det är svårt att beräkna avstånd, när man kryper på
is med hakan närapå släpande på isen. Men vi voro
väl ungefär trehundra meter från skälarna, då vi först
märkte något slags oro hos dem. En väldig ståte reste
sig upp, överlägset blickande åt höger och vänster.
Österbom och jag lågo som droppar, stilla och
fridfulla. Ståten tycktes ge något tecken åt hela
skälsamhället och det blev tyst. De vita ungarna, som ännu
inte skulle kunna simma på ännu en vecka, kröpo
till mödrarna och gnällde som små hundvalpar. De
skälpar, som ägnade sig åt kärlek, upphörde med sina
ljuva företag — och plötsligt försvann hälften! En
brunn med ett par hundra kvadratmeters yta fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>