Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprickorna mellan de stora isflaken. Och det föreföll
mig som om havet började andas.
— Sir han dä, Engström, att vi får väder. Isen börjar
på å lätta på sej. D’ä bäst vi tar full fart.
Vi sprungo. Vi måste springa, ty vi började känna
att isen bröts sönder underifrån. Snart kom
sjösättningen och isen började gå i vågor. Ur alla sprickor
sprutade vatten. En gång kom jag ner till knäet
mellan två käl.
— Vi tar lite mera söder på, skrek Österbom, så vi
kommer i lä under Svanudden. Där ä dä grunt hela
vägen innanför Tremansgrynnan! Där kan vi gå på
sjöbottnen, äss dä behövs. Håll sej oppe, Engström,
å kliv inte i moset mellan kälena!
Bloff!! I nästa ögonblick låg Österbom med bara
huvet uppe i snösörjan mellan tre iskäl. Jag rusade
fram och gav honom ett handtag. Två minuter efteråt
voro vi i land. Två timmar efteråt var Ålands hav
isfritt och våren kom med djupblått och ljusgrönt,
knipor och alingar och skrik av vilda gäss och svanar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
