- Project Runeberg -  En konstig blandning /
224

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Original

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att det icke fanns någon större boll, sade han på sitt
oefterhärmliga sätt:

— Bollen är nog bra, man får bara lov att kasta flera
gånger med den!!

Detta är ju kvickt. Eller var kanske kvickt.

Men det största originalet var kontraktsprosten själv.
En stor fet man med en underläpp, som på pricken
liknade ett halvt franskt bröd. På grund av dess storlek
kunde han icke uttala bokstaven f, utan den lät alltid
som ett ph med verkligt uttal av båda konsonanterna.
Detta lilla fel gladde oss unga i hög grad som
omväxling under de långa predikningarna, dit vi voro
befallda. Han ägde också — utom detta fel — en
stor hund, som kallades Box, men även »Adjunkten»,
emedan han var helsvart med vitt skjortbröst. Varje
söndagsmorgon, när kontraktsprosten skulle gå till
kyrkan, stängdes Box in, men lika säkert befann han
sig efter en kvarts timme vid kyrkdörrarna och slank
med samma regelbundenhet in. Först sprang han några
minuter omkring i kyrkan, men när kontraktsprosten gått
för altaret, hoppade Box över altarringen och satte sig
med djupt allvar präglat i sina drag bredvid sin herre.
Han höll sig lugn hela tiden, ända tills prosten
mässade: — Med eder vare ock Herran!

Då började Box fungera och upphävde ett verkligt
sorgligt illvrålande, ty prosten mässade som en
gammal fattigstukäring.

Middagarna hos Åhlenius — jag menar
vardagsmiddagarna — voro prövande för oss unga. Han tillät
aldrig något prat eller skämt vid bordet. Om någon,
bland dem jag, någon gång yttrade något, lade han
ifrån sig kniv och gaffel och blängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free