- Project Runeberg -  En konstig blandning /
234

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var inget rum i hyreslistebemärkelse och ingenjören
var ingen ingenjör.

Det var så stort att en järnsäng fick plats där, ett
underbart tvättställ av järn, hjulbent och lytt på alla
sätt, en stol av järn, som såg ut som om den ständigt
ville falla på knä, en kappsäck som var min egendom
och innehöll relikter från min Uppsalatid, snygga kläder,
Sveriges högsta kragar och en kollektion hemsydda
halsdukar. Ett målarskrin fick också rum. Det var
hopsnickrat av min fader och mycket praktiskt. Där
fanns också ett litet fönster utåt en bakgård — men det
tog ju strängt taget ingen plats och hörde således ej
till möblemanget.

Jag nämner det särskilt därför att detta nyår kunde
man icke se igenom det om morgnarna, ty det var
betäckt av tjock och vacker frost. Detta berodde på
mina kalorier och frånvaron av annan eldstad. För
denna ungkarlsbostad betalade jag tolv kronor i
månaden — den enda månad jag bodde där. För dessa
tolv kronor fick jag också kaffe om morgnarna —
mocka med skorpor — och denna orientaliska dryck
fick jag inta i skötet av ingenjörens familj.

Ingenjören själv har jag aldrig sett. Han måtte
ha varit s. k. handelsingenjör, ty han befann sig alltid
på resor, om han nu ens existerade. Men hans fru
existerade!

Hon var en yppig brunett av obeskrivlig livfullhet
och hade två döttrar med något av moderns nervösa
glädje i vippningaqia på sina abdomina, de smäktande
blickarna och de omotiverade skratten uppe i falsetten.
De hade anställningar och voro fria på söndagarna.
Då var det bal i matsalen och jag blev inbjuden på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free