En konstig blandning / 236 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krönika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öl och kallskuret och någon gång ett glas punsch.
De inbjudna voro utom jag unga män, som tydligen
stodo i affärer, och unga flickor av mera obestämbar
sort. Men hyggligt gick det till om man också mellan
danserna hörde äkta horatianska susurri från salens
dunkla hörn. Alla hade någon talang. En kunde
kortkonster, en annan sjöng till gitarr:

»Varför så blek om kinden? Blomstrande var den nyss! Kall blåser aftonvinden, kall var din avskedskyss! Bianka, din tro är bruten, som du mig en gång svor! Säg, vem har upplöst knuten? Snart jag i graven bor!»

Jag tror att jag grät — inte så mycket av rörelse
som av glädje över det kallskurna som väntade och
vilket jag skulle störta mig på som en hungrig tiger.
För övrigt var jag hedersgästen, ty jag var ju artist
och glad student och kunde småländska bondvisor av
lagom vågad art. Dessutom kunde jag en trollkonst,
som jag måste upprepa till leda för mig själv: att
blåsa en tioöring i ett glas!

Man ställer ett glas en bit från bordskanten, lägger
en tioöring några centimeter därifrån, blåser på ett
särskilt sätt och se! vips hoppar slanten i en vacker
båge upp från bordet och hamnar i glaset. I sanning
underbart! Den konsten kan jag än och lär gärna ut
den till ungdomar som vilja göra »suckés i sosiéten»
som uttrycket löd i våra kretsar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>