Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag fick se det underbara smörgåsbordet i
färjans matsal, greps jag av en våldsam hungerfantasi
och störtade mig rasande över brödet och ansjovisen.
Men när jag väl ordnat en hög läckerheter på min
tallrik, måste jag ge mig. Jag kunde icke äta en bit.
Som i en dröm ser jag mittemot mig en gammal
vithårig man, som sade: — Min unga herre, ni är mycket
sjuk!
Jag hörde genom bingbång av malmklockor och sus
som i väldiga ekar något som min hustru sade. Sen
kommer jag ihåg en röst i kupén någonstans i Skåne:
— Jag är greve Stenbock.
Och sen minns jag ingenting under en månads tid.
När jag vaknade till medvetande, låg jag hos mina
föräldrar i Hult i Småland och fick veta att min hustru
låg på sjukhuset i Eksjö. Det var en gammal greve
Stenbock från Estland som tagit hand om oss unga
och givit tågbetjäningen direktiv. Jag hade varit nära
döden på grund av någonting som då kallades
ostrontyfus. Ty vi hade utan att fästa oss vid Baedekers
varningar hela hösten ätit ostron ända från Venedig till
Neapel, veritabla kloakostron med anor från
kejsardömets förfall (Gibbon).
Men herregud, denna tillfrisknandets ljuvhet! Detta
att känna livet återvända, att se en solstrimma nå ens
ansikte eller spela på ens magra arm — man vill
leka med den, fånga den med fingrarna och skratta
som jag antar att ett barn skrattar i vaggan, när det
fått mat ur ett friskt och älskande bröst!
Den känslan uppväger ett nyår av ohälsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
