- Project Runeberg -  En konstig blandning /
244

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men jag minns ett par nyår långt uppe i Lappland, i
Kiruna, Hjalmar Lundbohms stad. Jag minns en kväll
— det var inte vidare kallt — bara —46° Celsius. Vi
gingo ut för att få en promenad före middagen. De
elektriska lamporna lyste från berget, men över oss
lyste starkare ljus. Man såg icke stjärnorna som gossen
Georg Stiernhielm såg dem, som hål efter den gamle
snälle Gud Faders käppdoppsko, där han gick och
stötte med sin gammalmanskäpp i bottnen av sin
himmel, alltså på samma avstånd från jorden. Utan i detta
klara nattmörker såg man dem på olika avstånd
inbördes och från en själv. Som fixa punkter —
obevekligt hårda, orubbliga och lagenliga. Det enda som
störde i världsordningen var att vi måste tänka på
våra näsor och kinder — så att vi icke plötsligt skulle
få näsorna i hand som visserligen ädelt formade, men
dock oss berövade isbitar.

Berget andades sin industriella andning, det levde
och befolkades av trälande pygméer, men över oss
stod Lagen, höjd över strejker och meningsutbyten.
Detta behövde vi icke tala om, men vi kände det.

En annan kväll levde Aurora Borealis över oss,
norrskenet, det härliga och mystiska, i form av två
gulgröna band som sträckte sig från horisont till
horisont och levde och rörde sig, höjt över all beundran och
diskussion.

Och en tredje kväll spelade Gud på sina mångfärgade
orgelpipor och sänkte ett draperi av levande
skönhet ned över vinterlandet. Det tycktes väsa i rymden,
småsmattra av kraft, av oändligt avlägsna explosioner
ungefär som då man tänder på en torr enbuske och
ljudet liknar en fjärran kamp mellan kulsprutor —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free